Projektet GROGRUND (2018-2021)
-ett undersökande projekt om yttre och inre hållbarhet

Projektet Grogrund är ett treårigt-projekt med Daniel Segerberg och Ninia Sverdrup. 

Projektet startade 2018 med vår flytt från storstaden (Berlin) till landet (Färjås i Vallda utanför Kungsbacka) och
avslutades 2021.

Färjås är ett gammal släktställe. Vi fick där tillgång till en bit mark och kunde förfoga över hagar som slyat igen,
förfallen åkermark och en bit skog att vårda.

Vi funderade över medborgarens politiska, sociala och kulturella kompetens och ansvar och ville förändra vår relativt passiv
och konsumtionsorienterad hållning till en mer aktiv hållning med ansvarskänsla.

Vi ville undersöka begreppet hållbarhet både i yttre bemärkelse med tanke på jordens resurser, men också med tanke på
inre hållbarhet, d.v.s. sitt personliga välmående. 

Ett stort steg i detta tänkte vi var att minska avståndet mellan produktion och vår konsumtion samt att ha en engagerad
kontakt med sin närmiljö.

Detta gjorde vi genom:

• att i så stor utsträckning som möjligt odla vår egen mat
• att utgå från principen ”man tager vad man haver” och inte köpa något nytt 
• att arbeta lokalt och regionalt
• att engagera sig i sin närmiljö

Med inre hållbarhet ville vi se om vi kände välmående genom att vara aktiva in det man konsumerar såsom att odla
sin mat och att i så stor utsträckning som möjligt själv producera det vi konsumerade. 

Vilken tillfredsställelse ger ”do it yourself” i förhållande till ”shopping”?

ODLINGEN
På ”gården” hade vi en trädgårdsodling gödslad med skit från vår häst och ett litet växthus byggt av gamla sänglattor,
förbrukad byggmaterial och gamla tegeltakpannor.

Med grannarna: Färjås Yogaretreat samt grannarna Claes och Anna, startade vi en form av andelsjordbruk. Vi hade tillgång till
en gammal åkermark som sedan länge ansågs för dålig för att odla på. Granngården, en mjölkbonde, hjälpte oss att plöja upp
0,5 hektar som vi sedan odlade framför allt bovete, svarta bönor, gråärt och gulärt. Vi provade också olika sorter av äldre vetesorter.

Till större aktiviteter så som skörd och tröskning bjöd vi in andra att delat i processen. Allt gjordes förhand på gammalt hederligt sätt,
dvs skörda med en skära och tröska genom att slå med påkar på kärvorna.

DJUREN
Fler och fler djur kom efter hand. Fåren hade vi tillsammans med släkten som naturvårdare. Igenslyat landskap skulle öppnas upp igen. Vi byggde staket av gamla staket som inte längre var aktiva. Fårhuset bygdes av en släktings utbytta takbräder.
Hönsen ingick i andelsjordbruket. Nätet kom från golfklubben; ett trasigt sådant.
Hästarna hade vi framför allt på foder. De skapade biologisk mångfald på de betade ängarna, skiten användes i odlingarna och så var de jättefina att rida med.

Flera av projekten blev publika. Grannar, särskilt med barn, kom ofta förbi för att klappa fåren eller fascineras av hönsen. Det närliggande dagiset hade som måndagstur att hälsa på fåren. Särskilt spännande var det när fåren fått lamm eller när de klipptes.

ANDRA ENGAGEMANG

– I Kungsbacka golfklubb som ligger granne. Tillsammans med kusin på Färjås Yogaretreat organiserade vi ett samarbete med Västkuststiftelsen och Länsstyrelsen för att hjälpa golfklubben att jobba för mer biologisk mångfald på golfbanan.

– I Kungsbacka Naturskyddsförening. Vi ordnade olika workshops i Kungsbacka: På höstdagar i Kungsbacka om hur man syrar grönsaker. Kom igång att odla i sin trädgård på Urban garden Day. Organiserade en informationsaktion på Circular Monday och gjorde fröbomber med Naturskyddsföreningen, samt en hållbarhetsaktion på biblioteket. Skrev i Hallands Naturskyddsföreningens tidning ”Hallands Natur” flera artiklar om hållbarhet kring mat och matsvinn.

– Drog igång ett föräldraråd på barnens skola som bl.a. målade en lekslinga på skolgården.

– Pizzaugnsworkshops, här med lera och sand från grannens trädgård

WHO COUNTS THE STEPS OF THE SUN (2016)

40 min HD
Written, directed & edited by Ninia Sverdrup
Director of photography Carl Dieker

Video excerpt
All descriptions

About the film
by Annelie Axén
For most people daily life is full of routines. We get up in the morning, get dressed and go to work. During large parts of the day we are in a state where we do not notice the world around us: we act according to pre-settings. We make rational choices in order to achieve our goals in the most efficient way. Clock time is crucial. What would happen if we began to question this rational logic? If we chose to approach the world differently, could it be to our advantage?
Questions like these motivate the Berlin-based Swedish artist Ninia Sverdrup. In Who Counts the Steps of the Sun (2016), a video installation in three parts, she investigates our habitual ways and behaviour patterns. This leads her to questioning the most fundamental qualities of existence. Including clock time.
The film invites us to take part in a woman’s daily life at home with her husband and children, and at work. The family is played by Sverdrup’s own family, but there is something generic about the characters. They could have been other people in another anonymous northern European city.
Already in the opening of the film, there are tiny malfunctions in the daily routines. The dirty dishes doesn’t just get organized into the dishwasher, but also put back on the table, and rearranged according to principles that remain hidden to us. Similarly, the daily grocery shopping is performed as a counting game. When the woman is putting food into the fridge, she seems to be looking for a structure in the groceries. An order that she doesn’t quite seem obtainable. Or rather, is there a different kind of logic at play? – one that we simply aren’t aware of?
The film is structured around a series of rituals, or trials, that could be described as fundamental research into the modes of existence. There is a gaze that uses personal experience as a mode of reaching deeper insight. The camera is often fixed, using long shots, and the narrative is played out within a single scene. Instead of waiting for something to happen, we are invited to simply watch the existing: the room, the objects, the woman and her movements.
The sound of a watch ticking returns on numerous occasions during the film, and gives rhythm and spaciousness to the narrative. The clock starts off as a framework for the woman in her daily life, but eventually time becomes her companion, in a series of experiments engaging the senses and perception.
When we think about clock time we perceive every unit of time as a self-contained, separated moment. Sverdrup, on the other hand, is working with a more elastic concept of time, one that can be described as a pulsating presence. Time is neither linear nor circular: but rather an expression of duration. The woman’s movements in the room can be seen as a choreography, where time plays an active role. Here Sverdrup is returning to a subject she has treated in earlier works: how space-time is perceived in Japanese metaphysics. In her text ”Ma and the Four-dimensional Concept of Reality in Today´s Tokyo,” she describes how space-time is perceived as an anticipated silence, in which lies a potential for change. For each object there is a time-aspect. A wasp left by time; the seconds’ distance between hand and eye; time tied up in a pencil spiral.
In the end, time becomes one with its surroundings, and the clock is a metronome giving rhythm to the movements in the room – as well as to the film as a whole, which has been directed with a musical composition in mind.
The film can be seen as a personal critique of capitalist reification, with a gentle sense of humour and great insight into the processes and traditions of thinking. Behind Sverdrup’s beautiful, stripped down imagery there is an appeal to break away from the circle of consumerism and profit – through a resistance to efficiency and speed as the guiding principles of our lives. Instead we are introduced to a metaphysical experience that is hiding in everyday life, that we can access through changing our ways of paying attention, if even only a little.

THE NEST (2017)
In collaboration with Daniel Segerberg for the project (X)sites Kattegattleden

Welcome to the Nest! Here you can contemplate nature from a new perspective.

Up in a pine tree on a hill slope near by Prosten Cullberg’s road, Särö, Sweden,
we have built a spherical treehouse.

The geometrical sphere that forms the framework of the nest is constructed out of found
material from the city (slats of wooden bed frames, chair legs, curtain rods, etc). The
construction is hanging in the branches of the tree and has been camouflaged with found
twigs from the forest.

Together with residents in the immediate area, Färjås Yogaretreats and Släp´s choir,
the nest took shape in a joint action collecting twigs and interlacing them into the nest.

Inside the nest you find platforms to sit down on or you can use the natural branches of
the tree to sit on. Here is the opportunity for the visitor to have a picnic, contemplate and
enjoy the view.

Perhaps your thoughts drift away…. and the nest can serve as a model for alternative
housing, a utopian vision of living in symbiosis with nature among the trees, like
the Baron in the Trees in Italo Calvinos classic novel.

More info about (x)Sites at www.landart.se

All descriptions