Kategoriarkiv: Uncategorized

Förbindelser

FÖRBINDELSER (2024)
Installation tillsammans med Daniel Segerberg.

Material från platsen, framför allt vass som också är ett lokalt byggmaterial, samt två hopsydda
skjortor och vävar av gamla kläder.

Utställningen varade en dag och besökarna var inbjudna till ett gemensamt samtal.

Vistelse samt utställning i Sopran, Ungern 

”Tulipán köz projekt” är ett ungersk- och svenskspråkigt
konstprojekt för kulturella sammankomster i litet format. Dess syfte är att skapa möten mellan
konstnärer från Sverige och kulturintresserade i Ungern.
Projektet drivs ideellt av Magdolna Szabó.

Tidigare medverkande: Bianca Maria Barmen, Ann Edholm, Patrik Elgström, Channy Khon,
Tamara de Laval, Fredrik Lindqvist, Jenny Magnusson, Tom Sandqvist och Magdolna Szabó.


Väv av påbörjad och avlagd väv som ingick i övertag av vävstol, skjorta,
gul T-shirt samt tygtrasor (2024). Vass från trakten med fingervirkat garn


Två avlagda skjortor ihopsydda med mormors vävgarn (2024)
Trädd på konstruktion av vass från Sopron


Vass och pinne från trädgården, fingervirkat garn


Hamnskiftare, 2023 (Ett par gamla jeans)
Utställning på Cozmo , Lund med Daniel Segerberg (2024)

 

HAMNSKIFTARE (2024)
(gamla kläder, varp)

Från utställningstexten: ”Oberoende material undersöker Ninia Sverdrup sin (som människa) relation
till det som människan benämn som tid. Hennes arbete har rört sig från det ogripbara mediet video
till att nu bearbeta fast material (här gamla kläder som ingen vill ha), som ett led i att
tillfredsställa handens längtan efter det taktila. Istället för att fånga tiden på film, får handen
här möta den tid, de händer och de historier som ett använt klädesplagg bär på. Från odling via
spinning vävning färgning sömnad frakt nedpackning uppackning till omtag av en kropp (eller fler)
och nu strimlad och vävd på nytt.”


Manövrera(d), 2024


En familjehistoria, 2024 (Familjens avlagda strumpor)


Övertag, 2024 (Kostym, skjorta slips)


Ett stycke liv, 2024 (Åtta fådda avlagda jeans)


Installationsbild från utställningen i Årstad

GRANNENS AVLAGDA BYXOR BLIR MIN NYA BLUS (2023)

Jag blev inbjuden av Åstads Mycket Tillfälliga Konsthall att göra ett verk till sommarens
utställning ”Hos oss”.

Konsthallen hjälpte mig att samla in kläder från Årstadborna, sådant som de inte använder längre
och ville bli utsorterat.

Från några påsar med trötta kläder sydde jag om och mixade till nya plagg: en T-shirt fick puffärmar
från en skjorta, ett par byxor blev en blus, en kjol blev en topp….

De nya plaggen ställdes ut under utställningstiden. Efteråt fick Årstadborna hämta tillbaka plaggen,
nu mixade med grannens skjorta eller grannens avlagda byxor som nu blivit en ny blus.


Insamling via ortens digitala anslagstavla

Andra medverkande konstnärer:
Anna Persson, Daniel Götesson EKTA, Daniel Segerberg, Espen Tversland, Falkenbergs konstskola,
Helena Marika Ekenger, Jan Carleklev, Johan Svensson, Johan Zetterquist, Jörgen Svensson,
MASU Susanne Westerberg och Mattias Gunnarsson, Ninia Sverdrup, Peter Johansson,
Petra Gipp och Sole Gipp Ossler, Ulla Mogren och Elin Wikström.

          

FLOATING STONE 2023
(sten, fårull, vajer)

Floating stone, på svenska svävande eller flytande sten, är en sten klädd i fårull. Ullen kommer från
Ninia Sverdrups egna får som hon hade när hon levde som självförsörjande på landet utanför
Kungsbacka 2018-2021. Siktet var där och då ofta inställt på hur man som människa kan
nyttja naturen för att få ut så mycket ätbart som möjligt.

Men, under den tiden försökte hon även närma sig naturen på ett mindre nyttjande sätt. Att
försöka befinna sig i naturen på naturens egna villkor. Eller försöka inta en mental
position som om vi blir natur.

Detta är ett sätt vi känner igen från Ninia Sverdrups tidigare videoverk, serien ”Urban Scene”.
I dessa konstvideos, en scen från stadsrummet, ville Sverdrup försätta oss i ett
tillstånd lika uppmärksamma som om vi satt vid havet och betraktade en solnedgång.

(Text  och bild från utställningen på Galleri Arnstedt 2023)

HUR MÅR MODET? (2019 –   )
En pågående serie workshops.

Med kläder som inte ens duger för 2nd hand butiker (fådda från t.ex. Erikshjälpen och Röda Korset)
syr vi egna kreationer.

Var din egen modedesigner och skapa din alldeles egna grej!
DIY (do it yourself) är en gammal rörelse som fått nytt uppsving. Det är en rörelse som slår an på
dagens samhälle på många sätt: genom att skapa själv från material som finns tillhands är den inte
bara vänligare mot vår miljö, utan skapar dessutom en bättre självkänsla hos den som gjort den;
att få känna ”jag kan” och ”jag kan forma något så som jag vill ha det”.”

Bl.a. för Bästa Biennalen, Tjolöholm Slott (2021); Teckningsmuseet, Laholm (2022);
Ekodagen Stadsbiblioteket Halmstad (2022); Overshootfestivalen, folketspark Malmö (2023)


Ring of Fire (ull, garn, metallring) ⌀ 70 cm

Projekt: TILLTRÄDE (2019)
2018-2021 bodde jag och min familj på landet. VI hade flyttat från staden (Berlin) för att bli
självförsörjande.

I projektet ”Tillfälligt tillstånd” ville jag vara självförsörjande även på materialet till min konst.
Jag använde mig av det som fanns runt omkring mig.

Jag ville också försöka närma mig naturen på ett annat sätt än det sätt odlingen gav,
d.v.s. rationellt och profant, och med sinnet inställda på ätbart.

Detta andra sätt innebar för mig att försöka se mig själv som en del av naturen och
att försätta mig i ett tillstånd av tillförlit till det som är.


Installationsbild, Utställning på Sigma , Växjö med Daniel Segerberg (2022)


Planlöst tillstånd (björkstam, lera, garn, hönsnät) 60×40 cm


Installationsbild, Utställning Arnstedt, Östra Karup (2019)


Inom kort (trädgren, lera, halm, nylonstrumpa, fejkpäls) 150 cm hög


Wheel of Karma (ull, garn, fjädrar) ⌀ 60 cm

          
Odlad ull (ull, trädgren, garn, spets, pärlor,
tyg, sten) 100 cm hög

 


Måne (nylonstrumpa, garn, metallring) ⌀ 40 cm


Baumhaus (tyg, garn, kottar, pärlor, rakethylsa, trädgren) 60×70 cm

 

Projekt: MORMORS VÄSKA  (2018)

2018 flyttade jag och min familj in i min mosters hus på landet. Där hittade jag en väska fylld av gamla garner, trådar, knappar, broderigarn o.dl. som tillhört min mormor.

Materialet blev utgångspunkten för verken i projektet ”Mormors väska”


Installationsbild Galleri Arnstedt 2018


Dripp dropp (garn, kottar, pärlor, trädgren) ⌀ 60 cm


Upphittad vante (garn, pärlor, trädgren) ⌀ 60 cm


Mormors väska (nylonstrumpa, garn, trädpinne) 55 x 30 cm


Korall (ryggstöd på en bilstol, garn, pärlor) 50 x 20 cm


Trapped (Omarbetad 2022) (garn, metallpinne, trädpinne, sten)

Abstract Peer Golo Willi

Introduction to the work of NINIA SVERDRUP by Peer Golo Willi

It is the overlapping of coincidence and control that leads to different ways of examining reality in Ninia Sverdrup’s work.

Sverdrup’s video series Urban Scenes (IV-XII, 2005-2011) captures everyday events and occurrences in urban surroundings. At first, trivial scenes are simply observed. The shown scene always remains an excerpt of an otherwise fleetingly recorded scenery: people and cars move within the excerpt, sometimes they appear suddenly as autonomous elements and then disappear again. The absurdity of these contemporary vedute becomes even more fantastical when Sverdrup digitally incorporates the mirrored images of architectural elements, which only catch the eye at a second glance.

Sverdrup reconstructs the sound for these videos in her studio. She works selectively: Only individual sounds are reconstructed and subsequently integrated in the scenes. This makes the sounds seem highlighted, over-present and thus unreal. At the same time, all sounds from the surroundings are missing, traffic and voices reach a new presence through their very absence. The atmosphere that results here paradoxically through its apparent unreality creates a new, concentrated and controlled reality, which directs the viewer’s gaze and perception towards a kind of para-world.

The focus lies on the existence of the absent, silence and emptiness. With the alteration of the perception of time and space, emptiness is subjected to revaluation, which becomes spatial experience over time, and relativises temporal experience. With the concept of ma, rooted in Japanese culture and thought for centuries, Sverdrup has found a term that comes closer to her sensibilities than the traditional Western concepts, as it defines space as non-static and time as non-linear. Ma understands spatial dimensions as part of the temporal dimension and vice versa. In Sverdrup’s work it seems like she wants to follow time to insert it into a given coordinate system of spatial perception as temporal experience.

One might assume that Sverdrup leaves nothing to chance, whether visual or acoustic, in her selective contemplation. However, chance is her source material, by using it and manipulating it with artistic means she subjects it to her control. The complex mental origination process in her work is not always  and not necessarily immediately visible, but it is evident, if not at first sight.

(Abstract of the essay Controlled Coincidences and New Realities, 2011)

English translation by Zoë Miller